Hörni, tills jag har köpt en laptop finns jag på
peppbrigaden.tumblr.com
lördag 7 januari 2012
torsdag 5 januari 2012
Hej.
En gång bloggare, alltid bloggare. Eller?
Trots att det var år och dar sen sist så la hjärnan aldrig av med att utforma blogginlägg. En kär åkomma, så varför inte fortsätta? Bloggen har fått sitt namn för det är så jag kände för bloggen då: runt om i landet mellanmjölk fanns folk som var lite mer som jag än vad man stöter på i vardagen. Några av dem är polare idag, såna jag kallar vänner på riktigt. Som jag helhjärtat bryr mig om. Fast allt ofta började med ett hej någons blogg. Det är skithäftigt.
Under åren har jag hunnit byta jobb, besökt Thailand, Paris, Kroatien, Turkiet, blivit med en katt till, som jag borde kalla tok-frans för han inte är redig någonstans. Det största som hände under min bloggfrånvaro var att jag hittade vad jag trodde var kärleken i mitt liv och bli dumpad av honom lagom till att jag trodde att svenssonlivet skulle sätta igång (vi hade bilen, lägenheten, sommarstället, hunden, katten, glassen och planer på bebis). Jag föll tyngre än någonsin. Men man klarar sig alltid, det blir alltid bättre. Så med hjälp av mitt sjuhelvetes braiga skyddsnät av vänner samlades spillrorna ihop av det hjärta han totalt krossade och idag känner jag mig starkare än någonsin. Idag bor jag och mina två hårbollar mitt i schmeten i den kungliga hufudstaden i en lägenhet jag bara kunnat drömma om att kalla min och inte så sällan skedar jag någon jag tycker om. Gott så.
Bloggen slängdes ihop såhär under kvällskvisten och är allt utom vacker, men med lite hjälp av mina vänner (majsan?) kanske den styrs upp framöver.
Lust och hänga med? Vill du vara min peppbrigad?
Trots att det var år och dar sen sist så la hjärnan aldrig av med att utforma blogginlägg. En kär åkomma, så varför inte fortsätta? Bloggen har fått sitt namn för det är så jag kände för bloggen då: runt om i landet mellanmjölk fanns folk som var lite mer som jag än vad man stöter på i vardagen. Några av dem är polare idag, såna jag kallar vänner på riktigt. Som jag helhjärtat bryr mig om. Fast allt ofta började med ett hej någons blogg. Det är skithäftigt.
Under åren har jag hunnit byta jobb, besökt Thailand, Paris, Kroatien, Turkiet, blivit med en katt till, som jag borde kalla tok-frans för han inte är redig någonstans. Det största som hände under min bloggfrånvaro var att jag hittade vad jag trodde var kärleken i mitt liv och bli dumpad av honom lagom till att jag trodde att svenssonlivet skulle sätta igång (vi hade bilen, lägenheten, sommarstället, hunden, katten, glassen och planer på bebis). Jag föll tyngre än någonsin. Men man klarar sig alltid, det blir alltid bättre. Så med hjälp av mitt sjuhelvetes braiga skyddsnät av vänner samlades spillrorna ihop av det hjärta han totalt krossade och idag känner jag mig starkare än någonsin. Idag bor jag och mina två hårbollar mitt i schmeten i den kungliga hufudstaden i en lägenhet jag bara kunnat drömma om att kalla min och inte så sällan skedar jag någon jag tycker om. Gott så.
Bloggen slängdes ihop såhär under kvällskvisten och är allt utom vacker, men med lite hjälp av mina vänner (majsan?) kanske den styrs upp framöver.
Lust och hänga med? Vill du vara min peppbrigad?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)